Ibland önskar jag att jag inte fanns...

Ibland önskar jag att jag hade någon att prata med...

Ibland önskar jag att jag inte träffat vissa personer...

Ibland önskar jag att jag bara slapp vara mig själv...

Ibland önskar jag att jag bara fick vara ifred...

Ibland önskar jag att jag sluppit kämpandet...

Ibland är jag ensam även om jag har folk runt mig då jag lärt mig att inte våga lita på någon, för kan en vän svika ja då kan man inte vara säker på inte de andra gör det också...

Men oftast är jag glad då jag har min familj som är det enda som betyder något och som finns där för mig dygnet runt...

Jag tänker inte kommentera om eller vad som pågår för jag vill inte ha någon att avlasta mig till som ändå inte bryr sig i slutändan...

Ibland så mår man bara så otroligt gott, vilket jag gör nu.

Att dra mig undan från personer som jag inbillat mig vara mina vänner, men som visat sig vara motsatsen har bara stärkt mig då jag nu inte slösar energin på falskhet.

Jag kommer aldrig att kunna lita på vissa personer som jag trodde bättre om, men det överlever jag ;-)

Nu när min LIA period är slut för denna terminen så blir det lite lugnare, vi har prata lite här hemma om att göra vissa förändringar, som att ta bort hemtele då vi inte använder den vidare mycket men även en flytt är något som vi har börjat kolla upp.

Vi har sagt att vi inte kommer att berätta varken om, när eller vart då vi tänker bryta helt och hållet med vissa personer vid det tillfället.

Det med "fadderändring" är snart fixat, ska bara ha en sista fundering på vilka som ska raderas och vilka som ska läggas till och till vilket barn. Kommer nog att hålla oss till 2 faddrar/barn som vi känner nu, det som är viktigt är att de är att lita på då de ska finnas där med goda råd och allmännt fungera som en god vuxen de kan vända sig till.

Nä, nu ska jag ta hand om disken efter middagen. Tjingeling...

Så stressad att jag börjar må dåligt, är "lite" orolig för hur det ska gå med mina omläggningar då hålet är så smalt att det gör riktigt ont att få in remsan.

Skolan började i måndags och nu är det introduktioner och jakt på  kurslitteratur som gäller varvat med familj och allt annat som hör till...

Börjar ana varför jag är stressad, fysiskt mår jag riktigt hyffsat men psykiskt vete fasen...

Nu ringde telefonen...

 tjingeling... och nås på mobilen som vanligt även om den är ljudlös...

Provsvaren har kommit, men jag får vänta tills på tisdag då läkaren ska ringa mig och berätta.

Det jag hitills vet är att en del av dom var för höga värden, fick även reda på att jag ska räkna med att få ha hålet i minst 1 månad till då det inte läker så bra.

Som att inte detta var nog, så finns det folk i min omgivning som fått för sig att det är ok att suga musten ur mig.

Jag skiter blanka fan i vilka personerna är, om vi känt varandra hela livet, är annhöriga eller bara flyktigt bekanta. Det är inte ok att göra på det sättet, har jag gjort det mot er????

Önskar att vissa bara kunde radera bort mig både ur sina liv, samtalslistor och internet för då hade jag vetat att dom själva insett att dom har gått på tok för långt gentemot mig...

Nu ska jag hålla mig undan från allt och alla, vill inte vara med i vissa personers kaotiska liv som de ändå inte gör vidare mycket för att ändra på.

Känner man mig så borde man även veta hur jag mår och vilka värderingar jag har, hur i h-vete kan man då vara så förbannat egotrippad att ens höra av sig till mig om vissa saker???

╭∩╮⎝⏠0⏠⎠╭∩╮

J är en riktigt underbar kvinna, tack gumman för pratstunden <3<3<3

Ska till läkaren nästa vecka så det återstår att se vad som händer framöver, jag har inga större förhoppningar just nu...

Orkade inte med pastorsexp idag utan tar det nästa vecka, känner mig tom  gentemot folk...

Imorgon så kommer den äldste sonen hem, mitten killen åker iväg... Synd att dom inte hinner träffas då de enda han träffade på sin födelsedag var oss föräldrar, lillebror, mormor och hennes kompis =(

Nu ska jag ta och se på tv...

Tjingeling...

Mår inget vidare, håret lossar fortfarande, matlusten finns inte och minnet sviker fortfarande =(

Har precis kommit ur en skön duxh, gjort omläggning och väntar på att vct ska ringa, behöver få träffa en läkare snarast...

Den senaste veckan har varit allt annat än bra, funderar på hur jag ska orka ytterligare 1 månad tills det förhoppningsvis vänder???

När vi väl kommer upp på topp så kommer jag allt att minnas vilka som bara snackat sina tomma ord och vilka som verkligen funnits där i vått och torrt...

Tänker inte utsätta någon för det som jag (vi) går igenom nu då det inte kommer att hjälpa situationen ändå, frågan är hur länge det kommer att fortsätta???

Vct skulle ringa upp 13.20 så jag får vara redo, hoppas att det på något sätt ska ordna sig till det bästa...

Hade ju tänkt att komma iväg till pastorsexp denna veckan men det har helt enkelt inte funnits tid eller ork, får ta det nästa vecka om vi inte hinner iväg under dagen, en sak är säker och det är att faddrar med bristande intresse ska bort ur våra barns liv...

Dom är värda fan så mycket bättre.... Har fått frågan vilka vi ska ta bort och det anser jag att vi inte behöver svara på, det räcker att säga att de som blir raderade är de som inte funnits där...

Tjingeling...

Suck, ack och ve...

Blir så trött på att tjata och gnata men vad händer om man inte säger iferån??? Det blir rent jävla förbannat kaos!!!

Nu har en av sönerna sett till att dra på sig extremt förbud, inte kul för någon men inte tusan ska någon person få fria tyglar eller beröm för dåligt uppträdande.

Han kommer att bli riktigt sur och förbannad men han får vackert gilla läget som han själv dragit på sig, vi har regler hemma, samma regler har vi haft länge och reglerna är inte direkt extrema att leva upp till..

*Städa sina rum på söndagar, varannan söndag moppa och byta sängkläder.

*Gå upp i normal tid och komma i säng i lagom tid.

*Inget data eller tv-spels spelande innan de fått i sig frukost m.m

*Inget ätande i sovrummen (efter att vi hittat en hel del porslin i byrå m.m.)

*Datatid 2 timmar vilket kan utökas om man hjälper till hemma som att gå ut med hunden.

*Äta frukost, lunch och middag.

*Sköta sina saker, inte förstöra, ge bort eller byta utan vårt samtycke.

Att få sin andra pekskärmsmobil på 1 år, som man sedan gömmer för att slippa erkänna att man varit oförsiktig med och slarvat bort bakluckan är inget som jag ser med glada miner på...

Eller att försvinna iväg några timmar till något ställe som han vet att han inte får och sedan är uppkäftig när man ber honom komma hem är ju inte direkt en bra stil...

Jag har sagt ifrån att jag inte tänker tjata vareviga dag, istället har jag skrivit ut "reglerna" och satt upp på insidan av sovrumsdörrarna.

Ingen av barnen har direkta uppgifter att sköta i hemmet som att hjälpa till med städning, matlagning os.v så egentligen åker dom på en räkmacka genom livet men nu jäklar är jag trött på detta, straffet blir hårt denna gången och det är nog det enda som fungerar...

Yrseln har gått över men jag känner mig lite knas...

Tjingeling...

Imorgon är det dags för omläggning, en tripp till af samt pastorsexp, ska dit och rensa bort några faddrar och nu anser vi att tiden gått ut att visa att man bryr sig...

Återstår vilka vi rensar bort och om vi lägger till nya...

Själv så har jag haft riktigt kul de senaste dagarna då jag fått besök av Anki, många skratt har det blivit...

Helgen blir hektisk och det är nog mer än vad jag klarar av så det blir till att sålla rejält, mår verkligen inte vidare "piggelin" =(

Nu har Filip somnat brevid mig så det är dags att ta och krypa ner också...

Tjingeling...