Vaknade för en liten stund sedan av en pigg lillbus, skulle lätt kunna sova några timmar till men det går inte för sig...

Är på ett mys humör idag men det blir inget med det, lever i celibat och får acceptera läget oavsett om jag vill eller ej...

Tur att halva dagen snart har gått, då är det inte många timmar kvar att vara vaken... 

Försöker hålla masken men det är svårt, tänker inte blotta mina tankar eller känslor...

Just nu längtar jag tills imorgon, älskar mina barn över allt annat på denna jord men känner att jag verkligen är i behov av att vara barnledig,,,

Denna veckan har inte varit vidare bra för mig, har mått fruktansvärt dåligt... Det värsta är att mina barn fick se det, har mått ännu värre över det...

Har en del förslag för helgen men jag vet inte riktigt vad jag vill eller klarar av, tror att det lutar åt ett håll men det håller jag för mig själv... 

Jag är barnledig och då finns det INGEN som har med det att göra vad jag gör, just nu känns det som att jag skiter i det mesta, förutom mina söner alltså...

Faktum är att ingen har med mitt liv att göra, när/vad/var/hur/varför jag gör något är min ensak... 

Om jag är fri så är det mitt liv och min ensak, annat vore det om jag hade gett någon några löften....

Tjingeling...