Undrar hur mycket man kan gråta innan tårarna tar slut??? I evigheter verkar det som....   

Har lust att åka iväg till helgen och bara gömma mig för allt och alla men jag är en mamma och kan inte smita ifrån mitt ansvar så jag får vackert stanna hemma...

Finns att göra en del, måste byta till vinterdäck, städa garaget, fixa iordning trädgårdslandet, tvätta, städa och ta hand om barnen...

Orkar jag så får jag ta och baxa ut vinterdäcken imorgon och byta dom på gatan och undvika att bli påkörd, kanske skulle börja spackla och maskera i vardagsrummet så kanske jag får tummen ur och bara blaska på lite färg på väggarna någon dag   

Har lagt en ledsen Filip, jag duger tydligen inte alls vid nattningarna... Försöker också att tvätta lite för det var enorma mängder tvätt som låg i korgarna...

Har även stängt av ljudet på hemtele och mobil för jag känner att jag är för ledsen för att ens prata med någon just nu, kommer det sms så får jag svara på dom när jag orkar och om jag vill men just nu så gör jag det inte...

Nu ska jag fortsätta städa lite så kanske jag hinner fixa däcken och annat jävla jobb imorgon när jag är ledig och varit på mitt lilla samtal om jag nu får något... 

Tjingeling...

Halva dagen är överstökad...

Både ser fram mot morgondagen samtidigt som jag bävar för den, får nog ta mig en riktig funderare på om jag gör rätt eller om jag ska frångå vad jag egentligen tycker och tänker...

Just nu känner jag att alla kan dra rakt åt helvete för jag är inte på humör, vill lägga mig under täcket och grina men vad fan hjälper det mig??? Absolut ingenting...

Jag får helt enkelt bara bita ihop och hoppas på att jag ska kunna fixa situationen på det sätt som blir bäst för de flesta och främst för mig...

Tror att det kan vara dags för mig att dra mig undan ett tag, vet inte hur länge men om det är viktigt så får man skicka sms så kanske jag svarar...

Tjingeling...

1 november idag och jag får lov att säga GRATTIS LENA  

Har lite blandade känslor med tanke på allt runt mig, vet inte riktigt vad eller hur jag ska hantera vissa situationer snart men det löser sig. Jag har ju klarat mig ganska bra i flera år nu och den senaste tiden har jag även lyckats att vara ensamstående mamma till 3 underbara killar, så jag kommer nog fixa det mesta skulle jag tro...

Jag hoppas att denna dagen går fort, behöver verkligen få komma hem och ta itu med städningen för jag får panik snart. Meningen var att jag skulle städat igår men det kom annat i vägen, typ som sömn...

Är ledig på onsdag så då kan jag kanske komma i kapp med allt som jag ligger efter med...

Snart dags att väcka Filip så att han kommer iväg till dagis och jag till praktiken...

Tjingeling...